STIFTELSEN PERGIS
          PERSONALGOLF INOM SVENSKA KYRKAN  

       HEM          ORIENTERING

Uppdaterad 2005-01-20

 

Pergisvinnare skidade över Grönlands inlandsis
för andra gången !

 

Per Nordström, arbetade under ett år som informatör på kyrkokansliet i Uppsala, där han slutade den 1 augusti 2004. Någon månad tidigare hade han tillsammans med Anders Edlund och Olle Persson lyckats kvalificera Uppsala stift till finalen om Pergis cup, en final som uppsaliensarna ju gick segrande ur.

En vecka efter finalen, i slutet av augusti, gav sig Per tillsammans med sin kamrat Jonas Ahlman iväg till Grönland för att skida över inlandsisen. När de i början av oktober, efter 36 dygn på inlandsisen, kom fram var maten slut, inte ens ett russin hade åkarna kvar. Här intervjuas Per Nordström av Sven Arnström
 


 En annan galax? Foto Per Nordström

                  

 
   

Sven Arnström: Hur tog ni er till Grönland?
Per Nordström:
Vi flög i slutet på augusti 2004 från Köpenhamn till Kangerlussuaq/Sondre Stromfjord, en flygplats som ligger för sig själv på den grönländska västkusten i närheten av Norra Polcirkeln.Därifrån skidade vi österut till Angmassalik på ostkusten, en liten ort med en befolkning på runt 2000 invånare som främst försörjer sig på jakt och fiske. Skidturen från västkusten till östkusten tog 36 dygn och vi kom alltså fram i början på oktober.

Varför ville ni korsa Grönland - lite av en pilgrimsfärd kanske?

Jag har gjort det en gång tidigare och har sedan dess velat göra det igen. Naturupplevelsen, ensamheten och de oändliga vidderna drar en människa tillbaka.

 

Man lever oerhört intensivt, känslor och upplevelser är mycket starkare än hemma. I vårt överflödssamhälle slänger vi dagligen bort mat utan att bry oss. På inlandsisen smakar en Varma koppen himmelskt och under resan lät jag inte så mycket som en makaron gå till spillo.

                                                       
Tält i morgonljuset. Foto: Per Nordström                                                                      Kompasskursen tas ut. Foto: Per Nordström

Du har gjort denna färd en gång tidigare?

Ja, 1998 men då i andra riktningen. Då tog det 18 dygn. Att det endast tog hälften så lång tid som nu berodde att vi då hade segel med vilket vi under två  av dagarna kunde färdas 15 mil. Nu hade vi även en mycket ansträngande uppförsbacke i början med pucklar och sprickor. Denna del hade vi nedför förra gången. 1998 skidade vi i augusti vilket innebar att det var ljusare och mildare än nu.      

Hur långt skidade ni?
Vi skidade 59 mil. Den första veckan kom vi bara 2,5 mil, dvs 3,5 km per dag pga sprickor, pucklar och att det bar brant uppför. Vi startade med varsin pulka och ryggsäck. Vid starten vägde pulkan ca 75 kg och ryggsäcken 15 kg.

Kan du beskriva vägen?
Som högst var vi uppe på 2600 meters höjd. Iskall luft ligger alltid över Grönlands inre. Denna luft sugs ut mot de varmare kusterna. Därför har man nästan jämt hård motvind upp till toppen och medvind den sista halvan. Efter en vecka gav isfallet - dvs området med pucklar, sprickor och kraftig lutning -  med sig och det började plana ut.

Var det helt öde på er väg – passerade ni byar, mötte ni människor eller andra varelser?
Nej, man möter inga människor, ser inga djur – jo, vid ett tillfälle såg vi en liten fågel. Det var det enda. Det finns en gammal radarstation som vi passerade. Den användes av NATO som radarstation under kalla kriget, men nu är den helt öde och liknar mer ett spökligt jättemonster därute på vidderna.

Så man träffar alltså inga andra människor på inlandsisen?
Nej, aldrig. En norsk expedition kom fram ca en månad innan oss. Vi var sent ute vilket gjorde att dagarna blev kortare och kortare. Om man istället skidar på sommaren, vilket jag tidigare gjorde, så har man midnattssol vilket underlättar betydligt. 

Hur kallt var det?
De första dagarna var det endast några minusgrader. På sommaren tinar de nedre delarna av inlandsisen upp lite och det bildas vattensamlingar mellan pucklarna. När vi startade hade det blivit kallt och kommit nysnö, vattnet mellan pucklarna hade frusit men snön isolerade vilket gjorde att vi hela tiden trampade igenom isen och blev blöta upp till knäna.

Ju högre upp vi sedan kom, desto kallare blev det. Efter några veckor kröp temperaturen ned till 40 minusgrader. När vi var uppe på 2600 meter var det vindstilla men några dagar senare kom vinden åter. Då upplevde vi några dagar med 25 minusgrader och 15-20 sekundmeters sidovind vilket var oerhört påfrestande att skida i.

Hur fungerade navigationen, hamnade ni hela tiden där ni borde vara?
Vi navigerade med kompass under dagarna och det går mycket bra. Vi hade GPS med oss, den använde bara på kvällen, då för att kontrollera vår position. Vi ville naturligtvis spara på batterierna. Vi kom rätt hela tiden men vi tvingades vid slutet av färden att göra en avvikelse från den planerade rutten eftersom vår mat höll på att ta slut. Det blev en lite riskablare väg över ett inte alldeles säkert område. Men det gick bra.

Fanns det någon oro hos er om vad som skulle kunna inträffa om något skulle kunna gå snett? Vilken kontakt kunde ni ha med yttervärden.
Visst fanns det en oro. Utrustning gick ju sönder, vi fick ofta reparera olika saker så t ex gick skaklarna till min pulka sönder så jag fick dra den med rep vilket naturligtvis inte var lika enkelt. Det fanns också en oro för att hamna i sprickor som vi inte kunde uppmärksamma och det fanns också en annan, egentligen oberättigad oro, den att möta isbjörnar. Vi hade inget vapen med oss för övrigt. Normalt håller sig isbjörnarna längre norrut i packisen och det gjorde dom tydligen i år också….

Hur kändes det att komma fram?
Det var fantastiskt att plötsligt känna dofter av gräs och ljung. På inlandsisen finns det inga dofter. När vi kom fram var all mat slut. Vi hade inte ens ett russin kvar. Samma kväll åt jag två pizzor och drack fyra öl vilket min stackars mage inte uppskattade speciellt mycket. Att sova i en mjuk säng gjorde nästan ont. Kroppen ömmade och jag hade totalt förlorat nio kilo.
 

Start
Kangerlussuaq
/Sondre/
 

 

 

 

Mål
Angmassalik